Skritt är en fyrtaktig gångart utan svävmoment. Skritten har åtta rörelsemoment och benen landar i dena denna följd: vänster bakben – vänster framben – höger bakben – höger framben. I skritt är alltid två till tre ben i marken åt gången och tiden mellan benens landning skall vara jämn vilket skapar en jämn fyrtakt.
I en bra skritt skall hästen skall vara avspänd men energisk, med långa steg och smidiga rörelser. Hästens huvud och hals gungar taktfast upp och ner i takt med rörelserna och hästens ryggrad och överlinje skall vara utan spänning. Hästens bakbensrörelser  är kraftfulla, ryggens och kroppens rörelser är tydliga och svansen böljar taktfast med varje rörelse.

Negativa avarter i skritt

Passaktig skritt
Det anses inte vara önskvärt att hästen rör sig passaktigt i skritten; När samsidiga ben (t.ex. vänster framben och vänster bakben) rör sig framåt ungefär samtidigt och tiden mellan att samsidiga ben landar är för kort. Gångarten anses då vara oren.

Travaktig skritt
Det är inte heller önskvärt att hästen rör sig i travtakt i skritten; När diagonala ben (t.ex. vänster framben och höger bakben) rör sig framåt ungefär samtidigt och tiden mellan att diagonala ben landar är för kort. Gångarten anses då vara oren.

Styva rörelser
Även om hästen skrittar i jämn fyrtakt kan rörelserna vara styva om det saknas smidighet i hästens kropp. Ryggen är då stilla och stel och svansens rörelser likaså.

Skyndar sig
Det anses vara nackdel i skritt när hästen inte vilar i stegen och rörelserna blir för snabba.
 
 

Trav är tvåtaktig, diagonal gångart med svävmoment och delas upp i fyra rörelsemoment. I trav rör hästen vänster framben och höger bakben (diagonala ben) samtidigt framåt och sedan höger framben och vänster bakben samtidigt.
I trav skall hästen röra sig med en välvd hals och lång, avspänd överlinje. Hästen skall röra sig framåt av mjukhet och kraft med ett tydligt svävmoment. Trav skall vara ren tvåtaktig gångart med vägvinnande rörelser. Ryggen skall vara elastisk och rörelserna flöda genom hela kroppen på hästen. Trav rids i varierande tempon. I samlad trav är halsen något mera rest och bakdelen sänkt. Detta gör att hästens balansmidja hamnar längre bak och framdelens rörelser blir lättare. I snabb trav blir halsen längre och hållningen något öppnare. När trav rids i hög hastighet kan koordinationen mellan diagonala ben rubbas vilket medför att frambenet landar aningen före det diagonala bakbenet. Trav i hög hastighet anses dock fortfarande vara en tvåtaktig gångart eftersom tiden mellan landning av diagonala ben knappt är märkbar.

Negativa avarter i trav

Fyrtaktig trav
Den vanligaste nackdelen i trav är när den blir fyrtaktig. Det innebär att koordinationen mellan diagonala ben rubbas. Detta kan hända på två sätt; antingen är det frambenet som landar, och lämnar marken märkbart tidigare än diagonalt bakben, eller att det är bakbenet som landar och lämnar marken märkbart tidigare än diagonalt framben.

Saknar sväv
Det anses även vara en nackdel i trav när svävmomentet är svagt, trots att gångarten fortfarande är tvåtaktig.

Saknar smidighet
Det anses vara nackdel när kroppsrörelserna är bristfälliga i trav. Kraft saknas då ofta i hästens bakdel och rörelserna går inte igenom hela hästens kropp som de borde. Hästar som rör sig på detta sätt kallas på engelska ”leg mover” istället för ”body mover”.

Ojämn takt
Om hästens rörelser är ojämna anses det vara en nackdel. Traven kan då vara nästintill tretaktig, dvs. koordinationen mellan den ena diagonalen är rubbad men inte hos den andra diagonalen, och gångarten innehåller en större eller mindre galopprörelse. Rörelser mellan höger och vänster sida är inte lika och takten är inte ren tvåtakt.

Definitionen av galopp är något olika beroende på om den syftar på sakta tempo eller ökat tempo.
Generellt är galopp en av hästarnas grundgångarter. Galopp är en del av de gångarter som bedöms både på tävling och på avelsbedömningar. Huvudsakliga skillnaden mellan sakta och ökat tempo är, förutom temposkillnaden, att i sakta tempo är galoppen tretaktig medans den är fyrtaktig i högre tempo. När hästen ökar tempot blir gångarten fyrtaktig eftersom hästen inte längre klarar av att landa samtidigt med diagonala ben. Förutom skillnad i tempo kan galopp också vara antingen höger eller vänster galopp.

Sakta galopp
Sakta galopp är en tretaktig gångart med svävmoment och sex rörelsemoment. I vänster galopp landar benen i följande ordning: höger bakben – vänster bakben och höger framben (samtidigt)  – vänster framben – svävmoment. I vänster galopp är det vänster framben som landar sist. I höger galopp är det höger framben som landar sist. I sakta galopp är det ett, två, tre eller inget (sväv) ben som är i marken samtidigt.
Bra sakta galopp är när hästen är välbalanserad med lätta och smidiga rörelser. Hästen skall ha välvd och avspänd överlinje och kraftfulla bakbensrörelser. Framdelens rörelser skall vara höga, lätta och utan ansträngning. Svävmomentet skall vara tydligt och gångarten ha ren tretakt.

Negativa avarter i sakta galopp

Fyrtaktig sakta galopp
När galoppen är fyrtaktig i långsamt tempo anses det vara nackdel. Koordinationen mellan diagonala ben är då rubbad vilket innebär att bakbenet landar före frambenet.

Passtaktig galopp
Galoppen kan också vara fyrtaktig i sakta tempo där frambenet landar före bakbenet och anses det även vara en nackdel. Galoppen anses då vara passtaktig. När detta förekommer är det på grund av att hästens balans är för mycket på framdelen och samsidiga ben rör sig nästintill samtidigt framåt.

Galopp i ökat tempo
I ökat tempo är galoppen fyrtaktig, med svävmoment och åtta rörelsemoment. I höger galopp i högt tempo landar benen i följande ordning: Vänster bakben – höger bakben – vänster framben – höger framben – svävmoment. Skillnaden är att diagonala ben landar inte samtidigt i ökat tempo, som det gör i sakta tempo.
I ökat tempo skall hästen sträcka ut huvud och hals och ta längre steg. Hästen skall röra sig smidigt och kraftfullt. Bakbenen skall vara som ett dragspel, dras ihop och flyttas fram under svävmomentet för att sedan landa, skjuta ifrån och sträckas ut. Framdelens rörelser skall vara höga och långa.

Negativa avarter i ökat tempo galopp (även i sakta tempo)

Styva rörelser
Det anses vara nackdel när hästens kropprörelser är bristfälliga, både i sakta och ökat tempo i galopp. Ryggraden är då mer eller mindre stilla och saknar fjädring och rörelserna flödar inte genom hästens kropp som de skulle. Hästen anses då vara så kallad ”leg mover” och inte ”body mover”. Detta förekommer när hästen t.ex. saknar lätthet i framdelen, bakbensrörelserna är högre än frambensrörelserna och svävmomentet är tydligare i bakbenen än i frambenen. Hästens rörelser är då styva och den anses vara på framdelen.

Korsgalopp
Det kallas för korsgalopp när ordningen som benen landar i avviker från korrekt fotförflyttning och i dessa fall får hästen inte poäng för galopp om det är på tävling eller avelsbedömning. Hästen går då i vänster galopp i bak och höger galopp i fram, eller tvärtom. I vänster korsgalopp landar hästen först på vänster bakben, då på höger bakben och höger framben och avslutningsvis på vänster framben. Detta kan förekomma i både sakta och högt tempo.
 

Det som kännetäcknar en bra ridhäst är framförallt tölt av god kvalitet. Tölten är den mest populära gångarten i fritidsridning på islandshästar och därför även med hög prioritering i både tävling och avelsbedömning. Tölt kan ridas i ett sakta tempo och allt upp till riktigt högt tempo.
Tölt är fyrtaktig gångart utan sväv och med åtta rörelsemoment. Fotförflyttningen är: Vänster bakben – vänster framben – höger bakben – höger framben. När tölten är som bäst är det exakt lika långt mellan landning av alla ben, takten är då jämn och rytmisk. Även om det inte är något moment i tölt där inget ben är i marken (svävmoment) förekommer det moment där båda frambenen är i luften samtidigt, och sedan annat moment där båda bakbenen är i luften samtidigt (kallas halv-sväv). I tölt är alltid ett eller två ben i marken åt gången.
Bra tölt kännetäcknas av smidighet och flödande rörelser. Hästen rör sig i bra balans, mad stark och bärig rygg och kraftfulla bakbensrörelser. Framdelens rörelser skall vara lätta och fria. Takten skall vara ren fyrtakt som skapar en böljande rörelse genom hästens kropp, allt från panluggen och bak till svansen.

Sakta tölt
I bra tölt i sakta tempo skall halsen vara välvd och ryggen stark och bärig. Hela hästens överlinje skall vara utan spänning. Bakdelen skall vara sänkt och hästens balans något bakåtskjuten vilket medför att tiden som bakbenen är i marken blir något längre än när frambenen är i marken. I väldigt långsamt tempo kan bakbenens halv-sväv försvinna vilket innebär att det kan förekomma moment där tre ben är i marken samtidigt. I dessa fall rids hästen långsammare än vad som krävs  både på tävling och vid avelsbedömning och anses då gångarten vara en blandning mellan skritt och tölt.

Ökad tölt
I ökat tempo i tölt skall hästen ha en ökad steglängd, halsen blir något längre och huvudets hållning något öppnare än i sakta tölt. Hela hästens överlinje skall dock fortfarande vara stark och utan spänning. Tiden som fram- och bakben är i marken blir mera lika än i sakta tempo och tiden som diagonala ben är samtidigt i marken blir kortare.

Negativa avarter i tölt

Passaktig tölt
Det anses vara nackdel när tiden mellan att samsidiga ben landar är för kort. Den jämna fyrtakten försvinner och tölten liknar pass för mycket. Detta kallas därför passaktig tölt.

Travaktig tölt
Det inte heller önskvärt att tiden mellan att diagonala ben landar är för kort. Även i detta fall försvinner fyrtakten och gångarten är för nära trav och kallas därför travaktig tölt.

Styv tölt
Om takten är ren, men rörelserna styva anses även detta vara en nackdel. Hästens bakdel saknar då energi och rörelserna flödar inte genom hästens kropp som de skulle.

Ojämn takt
När tölten har en ojämn takt och är t.ex. galoppblandad anses detta också vara nackdel. Hästens rörelser på höger och vänster sida är då inte symetriska och det är inte jämn tid mellan att alla fyra benen landar i marken. Detta kallas ofta för att hästen rollar.
 

Gångarten pass är pricken över i-et på en bra islandshäst. Pass rids endast korta sträckor men i väldigt högt tempo. Passlöp är äldsta tävlingsgrenen i islandshästvärlden, där hästen skall springa 100–200 meter i full hastighet. Stilpass är även en särskild tävlingsgren och gångarten bedöms även i både tävlingsgrenarna A-flock och femgång.
Förutom att vara ett tävlingsmoment rids gångarten används även på ridturer, korta sträckor, för ryttarens glädje. Långsam pass kallas ”grisepass” och anses inte vara till hästens fördel.
Passen är en tvåtaktig gångart med svävmoment och åtta rörelsemoment. Fotförflyttningen är: vänster bak – vänster fram – svävmoment – höger bak – höger fram – svävmoment. När hastigheten är som högst rubbas koordinationen mellan samsidiga ben så att bakbenet landar före samsidigt framben. Gångarten anses trots det fortfarande vara tvåtaktig eftersom tiden som mellan landning av samsidiga ben är så kort att den är knappt märkbar.
Passen skall vara symetrisk, tvåtaktig gångart med svävmoment, där samsidiga ben rör sig nästintill samtidigt fram- och bakåt. Det är energisk gångart som endast rids i högt tempo där hästen ökar steglängden. I pass skall hästen lyfta upp och sträcka ut ryggen och även sträcka både halsen och huvudet framåt. I svävmomentet skall samsidiga ben på ena sidan vara sträckta långt framåt medans samsidiga ben på andra sidan är sträckta långt bakåt. Passen anses vara ren om svävmomentet är tydligt och tiden mellan att bak- och framben landar är knappt märkbar.

Negativa avarter i pass

Fyrtaktig pass
Den så kallade fyrtaktiga passen är inte önskvärd. Passen anses vara fyrtaktig om bakbenet landar tydligt före samsidigt framben. Med ökad fyrtakt minskar svävmomentet. När svävmomentet försvinner helt är det inte längre pass, utan tölt. Skillnaden mellan passaktig ökad tölt och fyrtaktig pass är endast svävmomentet som inte finns i tölt.

Styv pass
Om hästens rörelser är styva, med för stark koordination mellan samsidiga ben, förlorar hästen kapaciteten att öka tempot och detta anses därför vara en nackdel. Detta beror ofta på att hästens balans är för mycket på framdelen.

Ojämn pass
Det anses även vara nackdel om takten är ojämn och hästen även tappar regelbundet balansen och närmar sig, eller slår upp i galopp, för att sedan komma tillbaka till pass. Detta är ofta kopplat till att hästens hals är för hög och gångarten för fyrtaktig.
 

Grisepass är i själva verket inte en definierad gångart utan snarare en negativ avart av gångarten pass, eller i bästa fall en blandning mellan gångarterna tölt och pass. Grisepassen är tvåtaktig med laterala rörelser i långsamt upp till mellantempo och är mycket obehaglig att rida jämfört med den fyrtaktiga tölten i samma tempo.
När hästen går i grisepass är den oftast felbalanserad med för mycket vikt på framdelen eller för stel i sin kropp. Vanliga orsaker till dessa problem är att hästen antingen är för energifattig eller spänd, med bristfällig förståelse för ryttarens hjälper. Oavsett vad det beror på är det påfrestande för hästen att röra sig på detta viset och det försämrar hållbarheten avsevärt. Det är inte ovanligt att hästar som går i grisepass utvecklar kotledsinflammationer och/eller ryggproblem med tiden.
I många fall är det möjligt att få en grisepassare till att tölta genom målmedveten träning och ridning i lösgörande arbete med ökad energi. Det är dock även viktigt att vara medveten om att vissa grisepassare kan inte ändras även hos den skickligaste ryttaren samt att en häst som har visat sig vara benägen att gå i grisepass kommer alltid falla tillbaka om hästens smidighet och energi inte bibehålls.
Tyvärr är det så att när man inte har erfarenhet av islandshästar är man ofta omedveten om skillnaden mellan tölt och grisepass, något som försäljare och förmedlare gärna utnyttjar när det annonserar en häst som de påstår har lätt för att tölta.
Alla seriösa uppfödare av islandshästar arbetar målmedvetet mot att avla fram hästar som töltar i ren takt och har en minimal risk för att hamna i grisepass. Tyvärr är det dock så att en del uppfödare själva är för okunniga för att märka skillnaden mellan tölt och grisepass vilket bidrar till att det alltid finns grisepassande hästar på marknaden som andra okunniga eller även nybörjare köper för orimligt höga priser.